SSIF

Derby, fantastiskt fotbollsväder, årets bästa publiksiffra och två bra lag. Frågan var om vi skulle dra ifrån och ha 6 poäng ner till GOF eller om de skulle vinna och att vi båda hamnar på samma poäng. En match med stor betydelse. GOF är årets överraskning, de spelar bra, de har många poäng och de slog Dösjebro tidigt i serien med 3-0. Jag hade lite fel med spelarna i texten inför matchen, men väldigt rätt i att de har en bra centrallinje. Deras målvakt var deras bästa spelare igår, mittbackarna Nyhlén och nr 9 var väldigt stabila. Nr 11 på mitten var en ny teknisk bekantskap, hans kollega nr 3 Jeppsson var stark och tuff som vanligt. På topp höll sjuan skickligt i boll och tian nickskarvade mest.

Första halvlek
Vi gjorde ingen kanonhalvlek, ändå vann vi skottstatistiken med 9-3 och inläggsstatistiken med 10-4. Vi hade mest boll och skapade mest. Tyvärr blev vi väldigt långa, och spelade inte som ett lag. Det blev många långa bollar till våra tre anfallare som löpte på djupet, vi hann aldrig fylla på med övriga spelare. I försvarsspelet hade vi hög press, men vi blev för långa för att kunna vinna bollen högt. Det var ingen halvlek att minnas, men vi kändes taggade och i form, så med lite ändringar i paus skulle vi nog kunna få ut mer i andra.


Joel-frispark i första


Andra halvlek
Å vi fick ut mer i andra. Vi spelade mycket bättre. Mer kombinationer på mittfältet, aktiva anfallare och offensiva ytterbackar. Vi började vinna mer närkamper, vilket gav oss mer boll, större självförtroende och mer ytor att lira runt på. GOF hade inte så mycket, men på fasta situationer och när de får fart och ytor så har de kvaliteter att avgöra. I de stunderna var det tur att Jens var på bästa humör. Långa stunder bet vi fast boll på deras planhalva och då och då hade vi tryck på deras tredjedel. I ett sånt läge med knappt tio min kvar lade Månsson snyggt ut bollen till Virre som från cirka 15 meter tryckte in 1-0, nere i bortre. Snyggt, säkert och så jäkla skönt!


Den ser ut att gå högt över

Matchen
Det var en bra match, det var två topplag som ville spela fotboll och ha tre poäng. Det var härlig stämning, både på och utanför plan. Och att vinna genom ett mål i slutet när båda lagen går på knäna och det känns som 0-0 är helt fantastiskt, kanske den bästa av sätten att vinna på. Spänning, trötthet och lång glädje efteråt.


Sandbyglädje efter slutsignalen

+
Måste säga inramningen. Det var mycket folk. Det var en del ungdomar från Sandbylägret, men framförallt en skön blandning annat folk. Det var trogna fans och ledare som stod uppe vid kiosken, det var GOF-fans på filtar bredvid bortaläktaren. Det var mycket föräldrar, gamla spelare och hbk:are på hemmaläktaren och det var föräldrar, spelare och fans brevid hemmabåset. Årets bästa publiksiffra och årets bästa stämning. Efter Virres mål hade jag cirka 30 meter fram till honom för att fira. Då hörde jag jubel från läktaren, jag såg massa klappar vid kiosken och jubel från båssidan. Det hann komma lite gåshud på dem få sekunderna det tog för mig att springa  fram till Virre.


Mycket folk och god stämning

-
Det var inte så mycket minus här inte, jag vill inte riskera avstängning för negativt bloggande om domarna (men de var faktiskt helt ok idag). Får väl säga att Calle skrek till sig sitt tredje gula och är avstängd i nästa, nu gäller det att Eric gör sin tå spelklar tills då.

Bäst i blått:
Tre spelare lyfts fram extra: Robin A spelar för tillfället i en egen division, Jens räddade oss några gånger och Nicolais form och löpkapacitet är fantastisk. Sen ska hela laget ha en eloge, vi kämpade, lirade, försökte och lyckades trycka in segermålet på slutet. Det är starkt, det är moral, det är stort hjärta. Mittfältet hittade rätt i andra och bidrog till vårt övertag då.

Framtiden:
Vi njuter av denna segern i helgen, på måndag är det träning och förberedelser. På tisdag är det nämligen match igen, 18:45 i Harlösa.

Segereftervju med matchens enda målskytt