SSIF

Det blev ingen seger i seriefinalen, det blev tyvärr en uddamålsförlust. Med 8 min kvar gjorde en offsidestående Dösjöbro-spelare 2-1-målet. Det var en trevlig seriefinal, mycket publik, bra fotbollsväder och lite hetsk stämning. Allt perfekt, utom att vi inte kunde hålla poängen hela vägen ut. Dösjöbro är bra, inget snack om att vi och dem är seriens två bästa lag. Vi har båda bra spelare på alla positioner, vilket är unikt i denna serien. Dösjöbro klarade sig med nöd och näppe kvar i sexan förra året, nu är de serieledare. Om det är deras danska tränare eller om det är för att de är ett köpe-lag, men imponerande uppryckning från förra året är det.

Första halvlek
Vi gjorde ingen toppen-halvlek. Vi var disciplinerade i försvarsspelet över hela banan och skapade några farliga lägen på snabba kontringar. Vi spelade helt enkelt på det sättet vi behärskar bäst. Men vi hade lite boll i första halvlek och tempot blev för lågt. Dösjöbro var bättre än oss i första, 1-0 var ställningen i paus. De hade ett mål bortdömt för offside och ett öppet läge där Jens gjorde en kanonräddning. Deras mål klassas som turmål/självmål. Ett andra-vågs-skott som ändrar riktning på robins rygg.

Andra halvlek
Andra halvleken handlar mest om oss, Dösjebro stack upp i nån kontring och nån hörna. Men det såg ut som bortamatchen mot Dösjebro, de var bättre i första och vi lika överlägsna i andra. Det kändes ibland som att vi inte hade flytet och känslan att komma till de hetaste lägena. Men vi var aggresiva, tog hand om bollen och försökte vara kreativa på deras planhalva. Vår kvittering gjorde Anders på sin egen straffretur. Straffen var som hämtad från Serbiens VM, ett inlägg där deras spelare tyckte det bästa alternativet var att gå upp med händerna högst i duellen. På slutet var många trötta och spelet böljade fram och tillbaka, men med åtta minuter kvar fick de in segermålet. Ett inlägg bakom backlinjen friställde en offsidestående spelare som enkelt lade in 2-1-målet.

Matchen
Det var en trevlig seriefinal mellan seriens två bästa trupper och roligast spelande lag. Det kändes som en perfekt seriefinal, förutom resultatet. Det var tufft ute på planen, stundtals lite hatiskt. Det spelades bra fotboll och vädret och publiken var med oss.

+
Svårt, kanske att inmarschlåten var tillbaka. Också att vi gjorde en bra seriefinal. Bra spel och grym fight.

-
Domartrion. Missade mycket och huvuddomaren var katastrofal(t aggresiv). Det blir rapport på honom för hans helsjuka kommentar till Pålsen. Samtidigt hotade han att rapportera mig för att jag snackade med linjemannen efteråt och sa att han måste se den offsiden. Det var till den gamle linjemannen, när den ännu äldre linjemannen började tjafsa sa jag att han borde få huvuddomaren att sluta döma om han ska vara så jävla arg hela tiden. Han är fan-ta-mej den enda domaren som skäller innan matchen startar, helt absurt. Efteråt snackade jag lite med dem i deras omklädningsrum (bad om ursäkt å sånt), då var dem fan trevliga. Skämtsamma gubbar, kan bli en grillkväll där. Döma borde de inte syssla med ivf.

Bäst i blått:
Idag får det bli det tråkiga svaret: hela laget. Det var en laginsats, en sån insats som måste till i en seriefinal. Tyvärr räckte det inte hela vägen. Jens gjorde en bra match, Håkansson har börjat prrestera fantastiska andra-halvlekar, Anders mycket bra i backlinjen, Joel tung och rutinerad när han kom in och som vanligt gör våra tre anfallare mycket bra saker. Där kom några halvplus ivf, men laget ska ha det största pluset.

Framtiden:
Imorgon ska u-laget ta revansch på Dösjöbro, a-laget tränar. Sen tränar hela truppen på tisdag, sen är det sommaruppehåll (sommarlov med mycket egenträning).