SSIF

Älskade Sandby, både laget och byn. Vad håller på att hända i byn? Grov misshandel på skolan för någon vecka sen, denna gången är tidningsartikeln inte roligare. Massa elever blev rånade på sina skoldatorer på väg till skolan igår morse. Det handlar om ett tiotal sjundeklassare enligt Sydsvenskan och Skånskan, som blev rånade av några i gymnasieåldern. Detta skedde cirka 30 meter ifrån där jag satt beväpnad och åt frukost. Jag hörde inget, visste inget, det stör mig. Min uppmaning är: Låt Sandby vara, Sandby är fint!

Nu över till något positivare och vackrare, Fredrik sammanfattar 2010. Är du en negativ läsare tänker du säkert: Det är väl inte positivare. Läs och förstå att 2010 var ett fantastiskt fotbollsår trots kvalförlusten.
 

Vi börjar med en öppen fråga. Sammanfatta ditt första år som seniortränare i SSIF, använd några rader och dela med dig av dina största minnen från året?

När jag fick frågan om jag ville träna SSIF, var det den positiva upplevelsen jag fick senast jag var i klubben som gjorde att jag tackade ja. Jag anser dessutom att klubben har utvecklats ytterligare sedan den tiden.

Många ”varnade” mig från att gå till en div.6 klubb och påstod att jag knappt skulle få bollar och konor och ha 5-6 spelare på träningarna o.s.v. Men det har verkligen varit raka motsatsen. Klubben är välorganiserad och det är mycket folk på träningarna och i princip alla i och runt seniortruppen är seriösa.

I vanlig ordning hade jag väldigt svårt att lära mig namnen på spelarna när jag började, framförallt när alla hade mössor långt ner över ögonen under de kalla vinterträningarna. De som råkat värst ut för mitt namnhandikapp är Mange och Davve som jag antagligen fortfarande blandar ihop.

Vår första träningsmatch var ingen succé och trots att jag kunde se många positiva sekvenser och prestationer, blev jag lite orolig. När vi sedan i den andra träningsmatchen släpper in två snabba mål blev jag faktiskt lite orolig. Men tack o lov ordnade det sig och vi vann matchen med 2-4. Den vändningen tror jag kan ha varit en nyckelsekvens i år. Många inkl. jag själv hade nog börjat tvivla om vi åkt på en storförlust till och självförtroendet i laget hade sjunkit.

Vårsäsongen började med en märklig och kall premiärmatch. Det är inte ofta ett lag kan bli så utspelat som vi var för att sedan i andra halvlek gå ut och dominera matchen totalt. Tyvärr lyckades vi inte kvittera. Men matcherna efter premiären var vi väldigt bra med hemmamatchen mot Lund som höjdpunkt.

Efter sommaruppehållet kommer en period som påverkade laget negativt. Träningsnärvaron var väldigt låg jämfört med tidigare. Sommarjobb, resor och de vanliga skadorna och sjukdomarna gjorde att vi inte kunde träna kollektiva försvars- och anfallsmetoder på ca. fem veckor och jag tycker vi tappar lite av det fina spel vi hade under våren. Självklart finns det fler anledningar till detta, men dessa veckor var lite frustrerande för mig och Micke. Det var inte så vi ville inleda höstens jakt på Dösjöbro. Men när man summerar hösten är jag trots detta väldigt nöjd. Inkl. träningsmatch blev det 11 matcher utan förlust och vi tar in ett poäng på Dösjöbro. 

fokuserad chef med korv i handen

Varför kom Dösjöbro före oss i serien?
- Svårt att säga. Det var trots allt bara 3 poäng som skiljde oss åt. Vi hade dessutom bättre målskillnad. Men jag vill inte tala om små marginaler eller slump utan får svara: rutin. De slog oss både hemma och borta p.g.a. att de var lite kallare i de avgörande situationerna.

Varför slog Limhamn oss i kvalet?
- De hade ett enkelt och rakt djupledsspel som gjorde att de hela tiden hade gott om spelare på ”rätt” sida om bollen. Utifrån detta gjorde de få misstag och straffade oss för våra. De var mycket giftiga när lägena dök upp. Sedan kan jag inte låta bli att skylla lite på diverse situationer under dubbelmötet som verkligen spelade Limhamn i händerna.

Om vi bara snackar glädjenivån, hur roligt har du haft i år?
- Jag var väldigt besviken efter kvalförlusten. Men det gick över förvånansvärt snabbt. Anledningen till det var att jag har haft så jävla roligt i år. Varje dag har jag räknat ner till nästa match. Jag tror dessutom att jag, de andra ledarna och truppen kommer att ha ännu roligare nästa säsong.

Hur tycker du sammanhållningen är?
- Jag uppfattar den som väldigt stark. Det är tillåtet att göra misstag i gruppen och det är ett utmärkt klimat för spelare att utvecklas i. Samtidigt är det viktigt att spelare ställer krav på varandra.

Hur går tankarna om jag säger 2011?
- Vi är ett mycket bra lag som dessutom blir bättre och bättre, därför sticker jag ut hakan. Jag tror vi går obesegrade genom div 6 nästa år.

Hur sammanfattar du:

träningarna?
Förutom några veckor efter sommaruppehållet, har det varit hög träningsnärvaro. Tempot, koncentrationen och glädjen är i princip alltid hög.

Omklädningsrummet?
Det är Lindhs arena.

Anfallsspelet?
Kraftfullt och snabbt. Fungerade bättre under vårsäsongen. Uppenbarligen bäst i div.6 mellersta.

försvarsspelet?
P.g.a. positionssäkra spelare och en utmärkt målvakt var även försvaret bäst i div.6 mellersta. 

När i år var du som.......

Gladast?
När vi gör 1-0 på GoF

Mest besviken?
När vi släpper in andra målet mot Dösjöbro hemma och när vi tappar 2-0 mot Teckomatorp.

Argast?
Efter matcherna mot Torna Hällestad. Deras ledare är väldigt osympatiska.

Mest positivt överraskad?
Första träningen.

Mest lättad?
Efter 7(?) insläppta mål på mindre än tre halvlekar var jag bekymrad. Därför var det en stor lättnad när spelet lossnade mot Furulund.

Mest uppgiven?
Jag är sällan uppgiven och kan inte minnas något tillfälle i år. Möjligtvis de sista fem minuterna mot Limhamn.

Överlyckligast?'
Efter matchen mot Maglasäte som vi vände och vann de sista fem minuterna. Jag hade dessutom några timmar före matchen fått reda på att jag och Sara skulle få ett barn till.

Mest nervös?
Inför hemmamatchen mot Limhamn.

Mest segersäker?
Borta mot Pelagonija.