oförmåga att utöka ledningen blev till 0 poäng för damerna



Försnack:
Betydelsen av matchen är svår att beskriva. Vinst skulle innebära att lämna jumboplatsen till Sil, förlust skulle innebära att Sil vinkade hejdå till Sandby i botten. Det stod enormt mycket på spel helt enkelt, det kändes som mycket mer än 3 poäng de spelade om.
Första halvlek:
Det var en sådär halvlek, ingen hög underhållningsnivå. Det blev mest nästan-lägen. Båda lagen hade kontroll defensivt och försökte överraska offensivt. Sil var passninsskickliga, lite för tidigt kom den långa djupledsbollen dock. Sandby jobade mycket med positionsbyten, anfallare rörde sig fritt mellan de tre anfallsplatserna, Tozz såg ut att ha en fri roll på mitten. Hon var mycket ute på kant i den första halvleken. Sil hade två bra lägen i den första halvleken, först en frispark som Tozz styrde till en fri Sil-spelare som blev överraskad och missade. Sils andra läge var en bra nick på hörna av deras duktiga kapten. Sandby hade lite fler lägen, först var Cathrines frilägeslobb som tyvärr gick över. Sen hade Tozz ett distansskott som målvakten styrde till hörna. Det blev några tama skott också som målvakten inte hade några problem med. Dem två bästa lägena var vid hörna och frispark där fria Sandbyspelare på den bortre stolpen sparkade hål i luften. 0-0 i paus!
Paussnack:
Denna matchen kunde vinnas, denna matchen skulle vinnas. Mer vilja i närkampsspelet, kyla i avsluten och att Cliff och Niklas rättade till lite detaljer så skulle Sil besegras.
Andra halvlek:
Redan i den 48e minuten fick Silmittbacken sitt andra gula kort, hon visades ut efter att ha sparkat ner Höst på straffområdeslinjen, frisparken från Tozz var som vanligt hård och farlig. Efter utvisningen var Sandby överlägsna i en kvart. Sil med tio spelare försökte ju ändå få till en kvittering, det skapade ytor för Sandby och framförallt bra läge att utnyttja kontringarna. Ganska snabbt kom ledningsmålet, Louise Andersson drev upp längs högerkanten och hittade snyggt in till Höst centralt. Höst höll skickligt undan Sil-backen och frispelade Emelie Lindström, Emelie gjorde inget misstag och via stolpen satte dit ledningsbollen. Cliff vissade tjejerna att inte vara nöjda och fortsätta ösa på. Det gjorde dem, Pilan hade en massa skott från straffområdeslinjen och Höst med flera hade väldigt bra lägen, några rena frilägen. Ibland blev besluten lite fel, ett slarvigt avslut på ett tillslag när det fanns tid för två touch. Men lägena som skappades borde absolut inneburit att Sandby punkterat matchen med minst två mål. Istället hände tyvärr samma som vid övriga dammatcher i år, istället för att säkra poängen bjuds motståndarna in i matchen. Slarvigt och tamt försvarsspel gjorde att Sils lille nummer 6 kunde vända bort två Sandbyspelare och skjuta in kvitteringen från 20 meter. Det kändes som att Sandby med en spelare mer skulle lägga in ytterliggare en växel. Men det hände inte, tozz täckte skott och blev liggande med skadad fot. Silspelaren skulle försöka lägga in bollen i straffområdet igen. Inlägget blev till ett lobbskott som via kryssribban landade i Sandbymålet. Tozz skadad och 2-1 till Sil var en stor besvikelse och kalldusch. Efter en hörna klackade Sils nummer tre snyggt in 3-1-målet.
Glädje efter Emelies ledningsmål

Matchen:
En ok första halvlek och en fantastisk första kvart av den andra och en spelare mer i 42 minuter räckte inte. Den stora anledningen var oförmågan att vid fria lägen få bollen i nät. Det svaga självförtroendet och rädslan vid 1-0-ledning gav Sil segern. En Sil-spelare sa till sin lagkamrat efter matchen: "Fan vad jag älskar att vinna!" Och det märktes, för Sandby var rädslan att förlora större än glädjen att vinna. Det var en oerhört tung förlust, väldigt länge var det tydligt att Sandby var bättre och skapade absolut flest klara lägen. Det är tungt med en hemmaförlust som länge kändes omöjlig. Det var Sandbys match och de var värda 3 poäng, tyvärr slarvades det bort. Sil var taktiskt skickliga, fysiska och ett passningsskickligt lag. De hade inga spetskvaliteter, men som lag var de skickliga och trygga i sina roller.
Blåttz topp 5:
Alla får ett G, så kan man säga. Jag gör ändå en topp 5.
5: Louise A - 18-åriga Sandbytjejen blandar och ger, men hennes speed och offensvia löpningar är enorma. Snyggt förarbete till målet.
4: Gabby/Melle - Stabila och hårda mittbackar med bra uppspel.
3: Stina - Slet och försöker vara kreativ, fick Cliffs plus i Skånska Dagbladet.
2: Tozz - Inte lika dominant som vanligt, men sliter och har finurliga idéer med bollen.
1: Höst - Borde avgjort matchen, men ändå den som Silspelarna hade jobbigast med. Skapar mycket på egen hand, fick Silspelaren utvisad och gjorde en grym assist!
Bårbärarna:
Sjukt snabba! 80 meterslöpningen till Tozz var nog nytt stadionrekord........
Bolt:
Louise Andersson kallas Bolt, fullt förståeligt. Löpningen i första halvlek när hon passerade flera spelare och hann upp bollen var enorm. Den enda som hunnit med bårbärarna........
Sil-tränaren:
Årets största och mest engagerade tränaren på Sandbyvallen är ett faktum. Jag tyckte han var för mkt, men han hade stor del i Sils vändning av matchen. En bra tränare helt enkelt.
Tozz frispark direkt efter Sil-spelarens röda kort
Ett av Pilans distansskott
Ett av Hösts avslut
Nästa Pilan-skott

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0