en loosers bekännelser
"En loosers bekännelser" är en nyskriven bok av mig. Den publiserades i den andra herrbloggen i byn idag, boken behandlar ämnen som hatet som gick överstyr, nästan misshandeln efter kontroversiell film och tårarna att inte få kalla sig bäst. Redaktör Bäckström bad mig skriva en krönika grundat på 12 frågor som handlade om allt från rivaliteten i byn till ssif 2011. Jag är stolt som blev utvald att förmedla dessa känslor, att hänga ut mig själv inför byns fotbollstokiga. Jag tackar Bäckis för förtroendet och för er som inte läser deras blogg presenteras "en loosers bekännelser" även i vår blogg idag! Förbered dig på lång läsning.......
Sandby IF. Byns stolthet och storebror, men ändå bara näst bäst. Redaktör Bäckström skickade tolv frågor till mig och bad mig snickra ihop en krönika. Den ska handla om allt från hatet i byn, den frostiga relationen mellan klubbarna och SSIF´s dåtid, nutid och framtid.
Jag börjar med att avhandla ämnet Sandby mot Hardeberga, är det hat frågade Bäckström? Självklart är det så ibland, men extrem rivalitet och hatmöte kryddar fotbollen på ett vackert sätt. Som Arsenalfan får aldrig Tottenham vinna mot oss eller ligga före i tabellen, samma gäller för H43 och HIF som inte får passera LUGI och MFF. I de tre fallen kommer jag aldrig bli besviken. I det fjärde och sista fallet har det varit sju jobbiga seniorår för mig. Givetvis vill man aldrig se konkurrenten prestera bättre, givetvis vill man kunna kalla sig bäst i byn. Några ordföranden bakåt i tiden berättade för mig förra året om hur relationen var mellan klubbarna för 40-50 år sedan. Då låg planen där Killebäcksskolan har parkering idag, där tränade Sandby och Hardeberga på varsin planhalva. Han berättade att de tränade i 45 minuter, sen slogs de i 45 minuter. Riktigt så illa är det inte i dagsläget, även om smockan hängde i luften några gånger under sandbycupen i november och när vi möttes i femman -09. Derbyn har en tendens att hetta över och skapa grinig stämning. Av den anledningen finns det säkert hat mellan de grinigaste spelarna. Men utanför planen ser jag många HBK:are som mina vänner. Tro inte att Lindh är den genomsnittliga Sandbyspelaren, han är den överlägset största HBK-hataren, men umgås mest med HBK:are och tränat er i senaste årens beachfotboll. Vi övriga Sandbyspelare är tvärtemot Lindh, vi hatar inte HBK, men försöker undvika er. Jag bodde mina första fem år i livet på Assarhusa, jag föddes på Hardebergas sida. Jag gjorde en träning med Hardeberga, men jag grät mig igenom hela träningen. Det fanns bara ett alternativ, det var att flytta till rätt sida, börja på Byskolan och spela i SSIF. Sen blev jag en lycklig pojke. Efter 18 år i SSIF är det självklart att föreningen står mig extremt nära. Och givetvis vill man vinna varje derby. Jag följer jag HBK, numera genom Bäckströms proffsiga journalistik. Förr besökte jag Knutsvallen, det slipper jag nu när jag kan läsa om matcherna istället. Men HBK är roliga att hålla ett öga på, väldigt familjär förening, mysig hemmaarena, herrarna spelar en rolig fotboll och många vänner spelar i laget. Från mig finns inget hat mot föreningen, bara lite avsky ibland, men för att avsluta ämnet kan jag bara säga: Det hade varit roligare att vara bäst i byn (eller sammarbeta för att bli EN stor förening)..........
Hardebergas blogg är nyfikna på hur läget är i Sandby. Frågor som årets målsättning, vem som får sitt genombrott i år och vilka de svåraste konkurrenterna i serien är ska besvaras. Förra året var ett bra år för oss, nästan perfekt. Tyvärr slutade Dösjöbro tre poäng före oss i serien, de vann båda seriefinalerna mot oss med uddamålet. I kvalet var Limhamn några nivåer över oss och vann rättvist. Tyvärr var det bara att inse att de två lagen var bättre än oss, det kostade oss en plats i femman. Vi hade ett härligt år tillsammans, vi har fantastisk stämning i truppen och det blev många lagfester. På träningarna snittade vi 20 pers och hade bra fart och kvalitet. Tränarna gjorde ett bra jobb och vi spelare gjorde mest mål av alla lag i serien och släppte in minst. Ska man prata om detaljer var det offsidemålet på Sandbyvallen som innebar 2-1 till Dösjöbro med bara minuter kvar som gjorde att de vann serien och inte vi. Förutom matcherna mot Dösjöbro och Limhamn var det ett fantastiskt år. Jag vill jämföra oss med Arsenal, vi spelar rolig och teknisk fotboll, gör mycket mål och lever med inställningen att fotboll och öl hör ihop. Arsenal har två engelsmän i truppen och vi har två som inte är från Sandby, det är enda skillnaden.
Årets säsong blir spännande, tre lag från femman tar plats i division 6 mellersta. Serien kommer bli mycket jämnare i år, det kommer bli som årets Premier League där uppstickare kommer närma sig de stora lagen. Matcherna mot Harlösa, Ljungbyhed och Pelagonija förra året innebar 18 gratispoäng, i år finns inga givna segrar. Kampen om seriesegern kommer att stå mellan oss, Torna Hällestad, Dalby, Lunds BOIS, Hörby och GOF, det blev nästan en helgardering. Bäckström undrade om målskyttet, både hur många strutar jag gör och vem som vinner skytteligan. Kommer Robin Andersson ur sin djupa formsvacka vinner han skytteligan, för min del blev det fem mål förra säsongen, men lika många självmål året dessförinnan. Statistiskt borde det bli ett självmålsår i år. Vem som får sitt stora genombrott och vem som blir nyckelspelare var svåra frågor, om de unga klarar det fysiska spelet är enklare att svara på. Det är nämligen fysiken och viljan som kännetecknar våra unga och hungriga killar så det är inget problem. Får vi bara passningsspelet och avsluten att stämma stoppar inget lag oss. Jag tror att Sebbe Persson och Håkansson är de unga som tar klivet in i startelvan i år, samt att Jens och Månsson fortsätter som nyckelspelare. Redaktör Bäckström kallade mig pappa i laget, den rollen fortsätter Anders och Joel att fylla på ett fantastiskt sätt. Jag är lagets hönsmamma!!
Livet som bloggare är intressant, den halvtimmen om dagen som bloggen får brukar vara kärleksfylld och stressig. Men bloggandet har en baksida också. När man lämnar huset och blir attackerad för kontroversiella inlägg undrar jag om det är värt det. Att bli attackerad av Harlösa-spelare på Björka Loge för att ha publicerat en film med helt normala frågor till deras lagledare är inte roligt. Det är kul att Bäckström tagit upp kampen om byns läsare, han skriver bra och det ska bli fantastiskt att följa det röda laget i mitt hjärta, Arsenal! Ryktet säger att Bäckis redan är uppe i samma antal läsare som Sandbys blogg, vilket är imponerande. Ni har fördelen att ha supportrar och damlag som förmodligen följer er blogg. Eftersom en av de tolv frågorna till mig handlade om vår blogg och hur den föddes passar jag på att göra lite reklam för ssif.blogg.se. Bloggen föddes i oktober -09 i en spansk småstad, inspirerad av Helena Ögrens fotbollsblogg. Sandbys blogg har som motto att informera och glädja, det som händer inom laget hamnar på bloggen. Var 30e timme ska bloggen släppa ett nytt inlägg för att tillfredsställa sponsorerna. Det handlar om spelarintervjuer, inför-match-snack, matchanalyser, intervjuer med motståndarspelare, dolda-kameran reportage, på-byn-intervjuer, proffskollen med våra allsvenska spelare, tävlingar och lite naket. Med andra ord försöker vi göra lagmedlemmar, nyfikna och motståndare som snokar nöjda, kärleken i laget från byn ska förmedlas.
SandbyBloggens tankar om årets HBK avslutar denna krönika. Hur kommer det gå för nykomlingen? Klarar sig Benny utan det tysta geniet Bertilsson? Blir det Kocke som ska stå för det taktiska i år? Kommer Weste fortsätta filma till sig en straff per match? Frågorna är många, men svaret är nog att HBK ska kunna göra det bra i fyran. Ni kommer ha seriens bästa målvakt, seriens bästa försvarare i Tobbe Jönsson, bästa innermittfältet med Martin, David och Bäckström, många olika spelartyper på anfallet som alla kan avgöra matcherna och stjärnorna Oliver och den eviga talangen Weste på kanterna. Med andra ord ett roligt lag som bör klara sig bra. SSIF.blogg.se önskar er lycka till i fyran, men hoppas att ni ramlar ur.
Skrivet med ironi, kärlek och stolthet av Nico#4
Sandby IF. Byns stolthet och storebror, men ändå bara näst bäst. Redaktör Bäckström skickade tolv frågor till mig och bad mig snickra ihop en krönika. Den ska handla om allt från hatet i byn, den frostiga relationen mellan klubbarna och SSIF´s dåtid, nutid och framtid.
Jag börjar med att avhandla ämnet Sandby mot Hardeberga, är det hat frågade Bäckström? Självklart är det så ibland, men extrem rivalitet och hatmöte kryddar fotbollen på ett vackert sätt. Som Arsenalfan får aldrig Tottenham vinna mot oss eller ligga före i tabellen, samma gäller för H43 och HIF som inte får passera LUGI och MFF. I de tre fallen kommer jag aldrig bli besviken. I det fjärde och sista fallet har det varit sju jobbiga seniorår för mig. Givetvis vill man aldrig se konkurrenten prestera bättre, givetvis vill man kunna kalla sig bäst i byn. Några ordföranden bakåt i tiden berättade för mig förra året om hur relationen var mellan klubbarna för 40-50 år sedan. Då låg planen där Killebäcksskolan har parkering idag, där tränade Sandby och Hardeberga på varsin planhalva. Han berättade att de tränade i 45 minuter, sen slogs de i 45 minuter. Riktigt så illa är det inte i dagsläget, även om smockan hängde i luften några gånger under sandbycupen i november och när vi möttes i femman -09. Derbyn har en tendens att hetta över och skapa grinig stämning. Av den anledningen finns det säkert hat mellan de grinigaste spelarna. Men utanför planen ser jag många HBK:are som mina vänner. Tro inte att Lindh är den genomsnittliga Sandbyspelaren, han är den överlägset största HBK-hataren, men umgås mest med HBK:are och tränat er i senaste årens beachfotboll. Vi övriga Sandbyspelare är tvärtemot Lindh, vi hatar inte HBK, men försöker undvika er. Jag bodde mina första fem år i livet på Assarhusa, jag föddes på Hardebergas sida. Jag gjorde en träning med Hardeberga, men jag grät mig igenom hela träningen. Det fanns bara ett alternativ, det var att flytta till rätt sida, börja på Byskolan och spela i SSIF. Sen blev jag en lycklig pojke. Efter 18 år i SSIF är det självklart att föreningen står mig extremt nära. Och givetvis vill man vinna varje derby. Jag följer jag HBK, numera genom Bäckströms proffsiga journalistik. Förr besökte jag Knutsvallen, det slipper jag nu när jag kan läsa om matcherna istället. Men HBK är roliga att hålla ett öga på, väldigt familjär förening, mysig hemmaarena, herrarna spelar en rolig fotboll och många vänner spelar i laget. Från mig finns inget hat mot föreningen, bara lite avsky ibland, men för att avsluta ämnet kan jag bara säga: Det hade varit roligare att vara bäst i byn (eller sammarbeta för att bli EN stor förening)..........
Hardebergas blogg är nyfikna på hur läget är i Sandby. Frågor som årets målsättning, vem som får sitt genombrott i år och vilka de svåraste konkurrenterna i serien är ska besvaras. Förra året var ett bra år för oss, nästan perfekt. Tyvärr slutade Dösjöbro tre poäng före oss i serien, de vann båda seriefinalerna mot oss med uddamålet. I kvalet var Limhamn några nivåer över oss och vann rättvist. Tyvärr var det bara att inse att de två lagen var bättre än oss, det kostade oss en plats i femman. Vi hade ett härligt år tillsammans, vi har fantastisk stämning i truppen och det blev många lagfester. På träningarna snittade vi 20 pers och hade bra fart och kvalitet. Tränarna gjorde ett bra jobb och vi spelare gjorde mest mål av alla lag i serien och släppte in minst. Ska man prata om detaljer var det offsidemålet på Sandbyvallen som innebar 2-1 till Dösjöbro med bara minuter kvar som gjorde att de vann serien och inte vi. Förutom matcherna mot Dösjöbro och Limhamn var det ett fantastiskt år. Jag vill jämföra oss med Arsenal, vi spelar rolig och teknisk fotboll, gör mycket mål och lever med inställningen att fotboll och öl hör ihop. Arsenal har två engelsmän i truppen och vi har två som inte är från Sandby, det är enda skillnaden.
Årets säsong blir spännande, tre lag från femman tar plats i division 6 mellersta. Serien kommer bli mycket jämnare i år, det kommer bli som årets Premier League där uppstickare kommer närma sig de stora lagen. Matcherna mot Harlösa, Ljungbyhed och Pelagonija förra året innebar 18 gratispoäng, i år finns inga givna segrar. Kampen om seriesegern kommer att stå mellan oss, Torna Hällestad, Dalby, Lunds BOIS, Hörby och GOF, det blev nästan en helgardering. Bäckström undrade om målskyttet, både hur många strutar jag gör och vem som vinner skytteligan. Kommer Robin Andersson ur sin djupa formsvacka vinner han skytteligan, för min del blev det fem mål förra säsongen, men lika många självmål året dessförinnan. Statistiskt borde det bli ett självmålsår i år. Vem som får sitt stora genombrott och vem som blir nyckelspelare var svåra frågor, om de unga klarar det fysiska spelet är enklare att svara på. Det är nämligen fysiken och viljan som kännetecknar våra unga och hungriga killar så det är inget problem. Får vi bara passningsspelet och avsluten att stämma stoppar inget lag oss. Jag tror att Sebbe Persson och Håkansson är de unga som tar klivet in i startelvan i år, samt att Jens och Månsson fortsätter som nyckelspelare. Redaktör Bäckström kallade mig pappa i laget, den rollen fortsätter Anders och Joel att fylla på ett fantastiskt sätt. Jag är lagets hönsmamma!!
Livet som bloggare är intressant, den halvtimmen om dagen som bloggen får brukar vara kärleksfylld och stressig. Men bloggandet har en baksida också. När man lämnar huset och blir attackerad för kontroversiella inlägg undrar jag om det är värt det. Att bli attackerad av Harlösa-spelare på Björka Loge för att ha publicerat en film med helt normala frågor till deras lagledare är inte roligt. Det är kul att Bäckström tagit upp kampen om byns läsare, han skriver bra och det ska bli fantastiskt att följa det röda laget i mitt hjärta, Arsenal! Ryktet säger att Bäckis redan är uppe i samma antal läsare som Sandbys blogg, vilket är imponerande. Ni har fördelen att ha supportrar och damlag som förmodligen följer er blogg. Eftersom en av de tolv frågorna till mig handlade om vår blogg och hur den föddes passar jag på att göra lite reklam för ssif.blogg.se. Bloggen föddes i oktober -09 i en spansk småstad, inspirerad av Helena Ögrens fotbollsblogg. Sandbys blogg har som motto att informera och glädja, det som händer inom laget hamnar på bloggen. Var 30e timme ska bloggen släppa ett nytt inlägg för att tillfredsställa sponsorerna. Det handlar om spelarintervjuer, inför-match-snack, matchanalyser, intervjuer med motståndarspelare, dolda-kameran reportage, på-byn-intervjuer, proffskollen med våra allsvenska spelare, tävlingar och lite naket. Med andra ord försöker vi göra lagmedlemmar, nyfikna och motståndare som snokar nöjda, kärleken i laget från byn ska förmedlas.
SandbyBloggens tankar om årets HBK avslutar denna krönika. Hur kommer det gå för nykomlingen? Klarar sig Benny utan det tysta geniet Bertilsson? Blir det Kocke som ska stå för det taktiska i år? Kommer Weste fortsätta filma till sig en straff per match? Frågorna är många, men svaret är nog att HBK ska kunna göra det bra i fyran. Ni kommer ha seriens bästa målvakt, seriens bästa försvarare i Tobbe Jönsson, bästa innermittfältet med Martin, David och Bäckström, många olika spelartyper på anfallet som alla kan avgöra matcherna och stjärnorna Oliver och den eviga talangen Weste på kanterna. Med andra ord ett roligt lag som bör klara sig bra. SSIF.blogg.se önskar er lycka till i fyran, men hoppas att ni ramlar ur.
Skrivet med ironi, kärlek och stolthet av Nico#4
Kommentarer
Trackback
