SSIF

Önneköp – SSIF, 2-1 (U-lagsmatch)

En ganska mulen men varm söndag kl 14.00 lämnar Finlandsfärjan Killebäckskolans parkering för avfärd mot Önneköp (som i skrivprogrammet Word blir rött, säkert av anledningen att ingen vet om att denna lilla by verkligen finns till). I färjan var det en ganska lugn stämning med lite småprat innan vi halar ned ankaret och stannar till i Flyinge för att plocka upp den före detta SM-brottaren Andreas Lindh. Genast höjs ljudnivån i färjan och det börjar sjungas hejarramsor om Pär Hansson, Önneköp samt spelas banjo till Önneköps ära. Jag gillar det och även Lindh men efter 45 minuters färd genom åker, genom trädgårdar och byar som Bus är jag rätt tacksam för att äntligen få lägga ankar och vrida om nyckeln till färjan för att entra Björkvallen. Björkvallen var perfekt belägen i byn med tennisbanor tätt intill och Björkvallen såg ut att bjuda på en perfekt gräsmatta och vackert solsken. Det var ingen tvekan om att samtliga Sandbyspelare var sugna på att lira boll idag.

Försnack

Johnny talar om hur vi bör agera i försvarsspel samt anfallsspel under matchen. Främst handlar försnacket om att vi måste kämpa hårt för att vilja äga boll samt att arbeta hårt för att vinna tillbaka den direkt när den går förlorad till motståndarna, självklart görs liknelser vid Barcelona och matchen som spelades dagen innan. Johnny ställer frågan till lagets äldsta man för dagen, Henrik Andersson, vad vi måste göra om detta mot förmodan inte skulle fungera. Ett intelligent svar från Henrik erhålls: Vi måste kämpa ännu hårdare för att vinna boll samt behålla den.

Kort innan vi lämnar omklädningsrummet för uppvärmning frågan Lindh mig (Tom) om vad jag tror att han väger. Lite ödmjukt och sympatiskt men ärligt svarar jag ca 90 kg. Turligt nog var det ingen avgörande fråga för att vinna 1 miljon kronor i programmet Är du smartare än en femteklassare. Svaret var inte ens i närheten av Lindhs sanna matchvikt då denna stora och sockersöta nallebjörn numera är en sann medlem av 100-kilosklubben. Kvällen innan match hade Lindh ställt sig på vågen där den nära på gick i botten när den visade honom 100,7 kg. Grattis till den yttersta nivån av manlighet Lindh!

Första halvlek

Slantsinglingen vinns enkelt och SSIF får äran att börja med bollen. Tack vare detta får Önneköp inte låna bollen en enda gång i första halvlek, därav bollinnehav 0% - 100% till SSIF:s favör. Kanske att det är en liten överdrift, 5% - 95% till SSIF:s favör är troligen mer objektivt. Precis som vi talat om i omklädningsrummet krigar vi hårt för att vinna boll och vårdar den när den är i vår ägo. Mittbackar rullade ut boll på ytterbackar som satte upp den på mittfältare som vände upp med boll eller spelade tillbaka på backar. Därefter sattes boll upp på anfallare som lirade tillbaka på rättvänd mittfältare eller ytterbackar som kom med fart och kunde sätta den i djupled på framstormande anfallare. Första halvlek bjöd på många fina kombinationer och framförallt två duktiga och offensiva ytterbackar som var stor bidragande orsak till att vi kunde knipa fast bollen på motståndarnas planhalva under hela första halvlek. Mitt tidsobjektiv är inte det bästa och därför säger jag att Virre gjorde mål i 25 minuten. Virre vann boll/fick bollen levererad till sig vid mittplan och gör därefter en snygg soloräd förbi alla Önneköps defensiva spelare där han efter att passerat den sista försvararen kliniskt placerar bollen precis vid intill bortre stolpen? och 1-0 är ett faktum. Vi rullar på som innan men lyckas inte trycka dit fler mål vilket är lite sorgligt då det är närmre 4-0 än 1-1.

Trots stort bollinnehav med fina spelkombinationer kommer vi inte fram till mer än 6 avslut och därav har vi inte en större ledning med oss till pausvilan. Dessvärre bör också nämnas att domaren blåser av två frilägen för offside. Inte en enda av dessa avblåsningar var korrekt. För att illustrera ett exempel på detta: Bollen slås i djupled där David Jönsson störtar fram och jag springer ikapp David bakifrån och i tron om att David är offside ropar jag till honom att jag tar bollen vilket David vänligt låter mig göra. Precis innan mottagning ska ske så ljuder domarpipan över Björkvallen och domaren står med höjd arm. Detta ifrågasätts vänligen av David där domaren säger att nr 17 (Tom som kommer bakom David) är offside men du (David) är det inte. Jo men god morgon på dig ditt j**** vingummi och koga linserna, som David Johanssons farsa skulle sjungit ut.

Paussnack

Johnny är nöjd med sättet vi lirar boll på och hur matchbilden domineras av Sandbys unga blåa krigare. För att kunna skapa fler lägen och dominera matchen än mer ges instruktioner för detta. Höj tempot i spelet, flytta boll i mottagning och vänd spel oftare. Mycket mer behövde inte sägas och vi kände oss väldigt belåtna med oss själva. Ett par byten gjordes där bl.a den unga men ack så numera rutinerade Nicolai spelat klart för dagen. Även Noah och Virre lämnade planen, in kom Andreas Roos, Robin G och Henke Andersson som i slutet av första halvlek byttes ut mot Lindh. En del ändringar på positioner skedde också. Med stor självsäkert gick vi återigen in på planen med hjärnor som var inställda på att stänka dit några mål och enkelt spela hem matchen.

Andra halvlek

Denna halvlek artar sig inte riktigt som vi föreställt oss att den skulle. På grund av en del byten och skiften på positioner finner vi oss inte alls tillrätta i inledningen och tillåter oss själva att hamna i ett mindre underläge mot det annars inte så skickliga Önneköp. De tillåts att rulla lite mer boll, dock endast på egen planhalva och kring mittlinjen innan de sätter djupa bollar på deras snabba anfallare (nr 3) som byttes in i slutet av första halvlek. Han är i princip den enda som är sugen på att anfalla och är i ständiga fighter med Thomas och David som är andra halvlekens mittbackspar, där Adam som ytterback i andra halvlek ibland får hjälpa till med några ingripande. Efter cirka 20 minuter sätts ytterligare en långboll mot Önneköps, svar på Mattias Andersson (93:an i Landskrona BOIS), som David inte hinner ifatt denna gång och han kan därför ganska fri placera in 1-1 tråkigt nog. Därefter börjar vi återigen ta tag i taktpinnen och i 30:e minuten när några byten görs igen och spelare byter positioner återigen är Sandby det mest dominanta laget igen. Vi lyckas inte spela riktigt lika bra som i första halvlek men är ändå dominanta och trycker på. Så i 35.e minuten kommer återigen en djupledsboll på Önneköps nr 3 som jagas av tre Sandbyförsvarare som inte riktigt lyckas få grepp om honom. Med tre försvarare runt omkring sig i straffområdet och en målvakt i buren där han jagar bollen som är nära på att rinna över kortlinjen, ca 30 cm kvar till kortlinjen och 8 meter från mål, drar han till från ingen vinkel alls och skickar stenhårt upp bollen i nättaket bakom Anton. 2-1 är ett faktum vilket känns helt otroligt, orättvist och alldeles alldeles fruktansvärt. Tydligt framgår det att de flesta SSIF-spelare tappar huvudet men vi ångar på för att nå en kvittering och förhoppningsvis/rättvist även ett ledningsmål. Virre spelas fram till ett friläge som målvakten lyckas avvärja och Robin G blir stoppad av målvakten när han ska runda honom men domaren hade tappat ärtan i sin visselpipa och kunde därför inte få ljud i densamma. Reaktioner låter sig inte utebli och stämningen på planen är väldigt tråkig. De sista minuterna består enbart av långbollar utan tanke från Önneköps sida och långbollar med tanke från SSIF:s sida, där problemet dessvärre är att ingen går mot bollen utan står och hoppas på att matchen ska vinnas av sig själv. Kanske detta beror på trötthet och allt gnäll de sista tio minuterna. Efter cirka två minuters tillägg i andra halvlek trots att deras målvakt letat efter bär i skogen, tennisbollar på tennisbanan och gått med rullator för att hämta bollar blåses halvleken och därmed matchen av. Besvikna SSIF-spelare och lyckliga Önneköpare tackar för matchen vilket enligt min mormor inte var en match som bjöd på många höjdpunkter då hon under viss del av matchen hellre var ute och promenerade i den lilla byn.

Blåttz topp 5:

Det var en med offensiva ytterbackar och därmed tre stycken nominerade

5 Nicolai/Tobbe: Nicolai spelar hela första halvlek som mittback vilket han gör med ett otroligt lugn. Han är både snabb, nickstark, brytningssäker och medveten om grunderna i press, understöd och djup i försvarsspelet vilket gör att Önneköp inte når många målchanser i första halvlek. Tobbe agerar ytterback i första halvlek vilket han gör bra där han gärna hänger med upp i anfallet och spelar enkelt upp på mittfältare och anfallare.

4 Noah: Stark, snabb och bollskicklig anfallare som sliter hårt och är ständigt farlig för motståndarna. Levererar dessutom en grymt läcker lyftning som friställer mig med målvakten som dessvärre felaktigt blåses av för offside. Fokuserar för mycket på domaren i andra halvlek.

3 Virre: En riktig bolltrollare som har en bländande teknik. Spelar smart fotboll där han möter boll, spelar tillbaka på rättvänd mittfältare på ett tillslag och sedan löper i djupet. Gör ett grymt mål som tyvärr inte ger oss segern idag.

2 Morgan: En mycket stor och stark spelare som blir svår att ta sig förbi om man inte utnyttjar sin fart vilket inte Önneköpsspelarna gjorde. Var i första halvlek lika offensiv som Dani Alves och befann sig ständigt precis utanför motståndarnas straffområde på högerkanten. Tvingades utgå tidigt i andra halvlek.

Matchens Lirare, Adam: Spelar offensiv mittfältare i första halvlek där han vinner en del bollar och framförallt spelar väldigt enkelt. I andra halvlek gör han halva matchen som ytterback och andra halvan som offensiv fältare. I denna halvlek är Adam råare och hårdare än alla UFC-fighters jag någonsin sett och vinner varenda närkamp han är inblandad i. Därefter levererar han bollen enkelt på fri spelare och håller sällan i bollen för länge vilket var allt för vanligt dilemma i andra halvlek. Helt klart den starkast lysande stjärnan i andra halvlek tillsammans med Önneköps nr 3 som gör ett helt otroligt 2-1 mål.