SSIF

En familjär Guldgala i sann SSIF-anda

Jag är förvånad över att SSIF inte kommer upp när man googlar ordet ”familj”. Det borde det göra. Fredagens guldgala visade prov på en obeskrivlig känsla av familjetillhörighet. 115 personer från familjen SSIF var på plats. Må vara att det var mestadels på herrlagets sida av släktträdet, men det är trots allt dem som har målat himlen över Sandbyvallen i guld. En nyans som kommer glänsa ett bra tag framöver. För det här är vinnare, det här laget är vinnare. Det borde ha funnits 115 priser en kväll som denna, för det gick att ta på vinnarkänslan. Om den inte redan fanns där så är den fastetsad i väggarna på föreningsgården för alltid efter en sådan kväll. Tack alla som bidrog, jag har aldrig varit så stolt över min förening som nu. Jag är oerhört tacksam för att få ha kunnat komma tillbaka till Sandby, tillbaka till Familjen med stort F och vara med om den bästa guldgala som någonsin har ägt rum.

Jag minns Lindhs fantastiska ”Robinson-skämt”, Toms myglande för att slippa dansa naken, Mackans sena offentliga grattis till Gert-Inge precis innan han meddelade att Niclas Månsson vunnit pris som årets mittfältare, en powerpoint, och mycket, mycket mer. Jag längtar redan till Guldgalan 2012.

***

Den svenska fotbollsgalan har bjudit på prisutdelare så som Johan Cruyff och Pelè. Sandbys guldgala kontrade med Lindh och Lee Barber. Skillnaden på kvalitet var påtaglig. I Sandbys favör.

Jens fick pris som årets målvakt. Det är starkt eftersom Jens den här säsongen på allvar har haft en hård konkurrens av Johan om målvaktsplatsen. Det var längesen SSIF hade två så pass bra målvakter. Jens som för övrigt ser väldigt bra ut när han dricker kaffe.

Årets målis, jensen

Anders tog hem Årets försvarare. Det känns oerhört välförtjänt. Hela backlinjen har varit säkerheten själv men tillsammans med Nico har Anders hållit ihop den bästa backlinjen i division 6 och bidragit med rutin. En glädjespridare i omklädningsrummet och en tuffing på plan. Har man dessutom ett efternamn som skulle kunna vara namnet på en WC-anka så är man värd alla priser man kan få.

Årets mittfältare blev Niclas Månsson. Har man varje säsong under flera år hört kommentaren ”Har han någonsin gjort en dålig match” så förstår man att det här är en spelare utöver det vanliga. Han är en regent på mittfältet. Ödmjuk, sympatisk och trogen som han är funderar jag på att flytta över bredvid Månsson i omklädningsrummet nästa år.

Eric och Conne slogs om skytteligasegern. Eric knep den med ett måls marginal. Conne kunde dock trösta sig med att få pris som årets anfallare. Mannen med de långa benen bidrar otroligt mycket i offensiven med sin speed och sina nyss nämnda ben. Hur många ljumskar som gått sönder på motståndarbackarna när han rycker ifrån kan man bara spekulera i.

Många stora har fått den svenska Fotbollsgalans finaste pris, Guldbollen. Bland vinnarna hittar vi storheter som Henrik Larsson, Zlatan Ibrahimovic, Olof Mellberg och Kicki Bengtsson. Kicki fick dock en boll av diamant istället.

Den förste man att få Guldbollen, priset som Sveriges bästa fotbollsspelare är Gunnar Gren som fick den i mitten av 40-talet.

Den första att vinna den SSIF-instiftade Guldbollen blev Niclas Månsson. Månsson var kvällens kung, han tog inte bara hem Guldbollen och priset som Årets mittfältare, han var dessutom stor nog att ge undertecknad ett av sina otaliga frikort till ”loosers dance”. Det var kungligt gjort. Det var familjärt gjort i sann SSIF-anda.