SSIF

Försnacket handlade om att ge järnet, ha roligt och få ut vårt kunnande. Säkra tre poäng var givetvis det viktigaste, men även få med oss en bra målskillnad. Det gick inte att förneka att matchen var mellan ett lag som med all säkerhet åker tillbaka till sjuan och ett lag som förmodligen tar sig tillbaka till femman. Om vi var fokuserade, så skulle den nivåskillnaden visa sig tydligt. Bruksvallen i Örtofta var väldigt fin för dagen, bra plan och varmt och fint fotbollsväder. Lägg till att vi fick ett omklädningsrum där alla fick plats denna gången.

Precis som i hemmamatchen mot Örtofta fick vi ett väldigt tidigt ledningsmål. Nicolai drev in från sin vänsteranfallsplats, han tog skott från snäv vinkel som målvakten inte kunde hålla. Nicolais lillebrorsa kom i full fartfrån sin högerkant och stötte in returen. Efter det tidiga ledningsmålet såg det igen ut som i hemmamatchen, vi tappade taget och gick ner oss några nivåer. Det var svårt att möta Örtofta, de spelar på ett sätt som inget annat lag spelar på. Det är vågat att spela så som tabelljumbo, men all kredit för sin våghalsighet. Men sen har de också släppt in överlägset flest mål i serien, 81 stycken. Efter en pass i backlinjen satt de press med fyra spelare, sen låg lagdelarna väldigt tätt och en hög backlinjen hade att ställa offside som enda uppgift. Örtofta skapade inget och vi sprang offside hela tiden. Vi blev slarviga och långsamma, vilket gjorde att vi var offside varje gång eftersom passningen kom för sent. Jag tror det var i mitten av halvleken som 2-0 kom, jag spelade ut till Noah som hade mycket yta på sin högerkant. Noah satte in bollen framför Mange som snyggt tog med sig bollen förbi målvakten och rullade in 2-0. Direkt på avspark sprang deras skyggekung på en boll som jag slarvigt släppte till Jens, Örtofta-Jimmys snabbhet gjorde att han fick en tå på bollen, men Jens räddade till hörna. Vi skapade en del lägen i halvleken, mest när vi kom in från kanten och undvek offside. Jag minns att Månsson och Nicolai hade bra lägen, samt ett rent friläge av Noah som målvakten avstyrde.

Vi ville ut och göra ännu fler mål, segern skulle inte var hotad.

Segern blev hotad, precis som alla matchen på hösten gick vi ner oss rejält under en period. Vi tänker fel, spänner oss och tar inte ansvar. Hela halvleken var svag, som sämst var det nånstans i mitten på halvleken. Då fick Örtofta en frispark sen Sebbe krokat ihop med deras snabbe anfallare på straffområdeslinjen. En stund senare såg linjemannen något som ingen såg och dömde straff efter att han tyckt att Rasmus dragit ner den gamle med mohikanfrisyr. Straffen räddade Jens, men den lille snabbe var först på returen och chippade in 2-1. Det blev nervöst efter målet och Örtofta hade ett läge till. Innan dess hade vi haft många lägen att göra 3-0, bäst var nog Håkanssons läge vid den bortre stolpen, Manges där deras back gjorde en snygg räddning med handen (ingen straff där konstigt nog), Adams några lägen (det bästa efter hans och Erics väggspel), Erics skott en bit över från fri position, Anders kanonskott centimeter från krysset, samt Erics nick när jag slog mitt första inlägg för året (skitroligt faktiskt). Vi radade upp lägen, men koncentrationen var inte bra. Sista fem minuterna fick vi utdelning, 3-1 kom på en snygg mange Pålsson-hörna där jag tog bort målvakt och månsson dök upp och stötte in bollen en halvmeter från mållinjen. Skönt och snyggt! Kort efter kom Tom runt på högerkanten och hans avslut från svår vinkel letade sig fram till Adam på mållinjen vid den bortre stolpen. Adam kunde enkelt peta in 4-1. 5-1 kom efter årets hårdaste skott, Månssons kanon gick ribba och ner, bortom mållinjen enligt linjedomaren. Det var ett rätt beslut, skulle han inte dömt in den, så var Eric där på returen och tryckte in bollen också.

Ingen övertygande insats, men till slut blev det ju storseger och resulatet speglade matchen väl. Vi gjorde vad som behövdes, att släppa in Örtofta i matchen var onödigt. Örtoftas bästa spelare var målvakten, den lille mittbacken med nummer 2, Galne Anders Perssons son på innermittfältet (nummer 7) och den lille snabbe anfallaren med nummer 10. Örtofta jobbar hårt, spelar tätt och fysiskt, samt försöker spela fin fotboll. Någon kreativ mittfältare och förändrad taktik i försvarsspelet, så är Örtofta inget uselt fotbollslag. Där finns hjärta och ok fötter i laget.

5: Noah - Gjorde 1-0 och passade fram till 2-0.

4: Jens - Räddade de tre lägena Örtofta hade, en fin straffräddning som bästa insats.

3: Tom - Slet bra och fick vid några tillfälle visa upp teknik och genombrottskraft, ledde bl.a till 4-1-målet.

2: Mange - Var tillsammans med Månsson han som slet klart bäst och visade bäst inställning, snyggt och viktigt 2-0-mål.

1: Månsson - bra både som anfallare och mittfältare, som vanligt underskattar han ingen motståndare och situation. Två bra mål blev det från hans fötter

Mange blev avblåst tidigt i matchen när ett inlägg touchade hans undersida på låret, domaren hörde att en Örtofta-spelare skrek hands och blåste. När deras back räddade ett skott med en grym handbollsräddning och 50 pers skrek, så blev det ingen avblåsning.

Det var storpublik i Örtofta, många tillresta Sandbysfans stöttade oss.

Stefan Tillberg var tillbaka som ledare, härligt!

Återigen var det mannen med tandskadan som gjorde en strålande insats, tack Krågan!

Äntligen har de ljusblåa strumporna som passar bäst till dressen kommit. SNYGGT!

9 spelare firade segern hos Mittbacks-Anders i Malmö

Med tolv poäng kvar att spela om leder SSIF serien med 10 poäng. Vår målskillnad ger oss en fördel, vi har 40 plusmål och Hällestad på andraplatsen har 25. Så är läget, alltså ingen serieseger säkrad denna helgen.